Tilia amurensis ’Chandalaz’

• 20 mars, 2020
• no comments

Växtinsamling i ryska Fjärran Östern år 2000 

Min första riktigt givande insamlingsresa gick till ryska Fjärran Östern, där jag som styrelsemedlem i Föreningen för Dendrologi och Parkvård (FDP) tillsammans med ledande representanter från Komarov-institutet i S:t Petersburg, främst Gennady Firsov och Vladivostoks Botaniska trädgård genomförde expeditionen i fält mellan 10 september till 2 oktober 1997. Vi startade tidigare och kom hem något senare genom stopp för ytterligare administrativa åtaganden i S:t Petersburg. Expeditionen fick namnet SDK (Swedish Dendrology and Komarov botanical expedition 1997) och de svenska kollekterna numrerades därefter.

Denna resa inriktade sig på insamling av fröer, växtdelar (levande och torkade) och småplantor i sydöstra Ryssland, ”fastlands”-länet Primorsky Krai som gränsar både till Nordkorea och Kina där Vladivostok är länshuvudstaden vid Japanska sjön. Som ett formellt samarbete mellan Sverige och Ryssland hade vi fått vederbörliga tillstånd för ut- och införsel av växtmaterial, därtill tillträde till stängda områden nära gränsen till Nordkorea och norra Kina. Troligen var vi de första västerlänningar som erbjöds dessa tillträden. Ryssland ville vid denna tidpunkt öppna upp sig för vetenskapliga kontakter i Västvärlden och ansåg sannolikt Sverige som lämpligt.

SDK-expeditionen genomfördes i fyra veckolånga etapper. Alla inom Primorsky Krai men i olika väderstreck med Vladivostoks botaniska trädgård som utgångspunkt. Där övernattade vi var gång i enkla lokaler (som nu brunnit ned) och inköpte mat & vodka på lokal marknad. Vi tre västerlänningar – Elisabeth Öberg från Arboretum Norr, geologen Rabbe Sjöberg från Obbola och undertecknad – fick befinna oss på vederbörligt avstånd vid inköpen vilka annars skulle ha blivit mycket dyrare. (Efter min första ansträngning att köpa en back ”champagne” från Armenien istället för vodka mötte jag vid nästa tillfälle visst obestämt motstånd. Det fick bli den starkare drycken, téer, vår egen medtagna Nescafé, mycket färska grönsaker, inlagda gurkor och koreanska nudlar. Allt föredömligt och smakrikt tillagat över öppen eld i skogen nära våra tält).

För att se SDK-expeditionens hela färdväg och de olika etapperna gå in på nätet https://www.dendrologerna.se/utgava/lustgarden-1998/ och ladda ner artikeln Äventyrlig fröjakt i ryska Fjärran Östern sidorna 81–92. Där återfinns även några namn. Försök använda denna karta eller en liknande.

Etapp 1 tog två dygn till vårt slutmål Mt Snezjnaja (på svenska ”snöiga berget”). Mycket intressant sågs och insamlades på vägen dit och åter. Fröet från SDK 6 – björkspirea Spiraea betulifolia – insamlades på detta berg 1350 m 1997-09-12, se nedan under fråga 9.Under denna etapp besöktes flera intressanta platser bland annat ytterligare ett högt berg Gora Golets, ca 1600 m. Vi passerade med bilen över vadställen kantade av frodiga dalar med högväxta choseniapilar (Chosenia arbutifolia) vid Partizansky River och dess tillflöden. Vi kom in i små byar som Breevka och Slinkino där de odlade manchurisk aprikos (Prunus mandshurica) och fjärilsranka (Schisandra chinensis) för eget bruk och förmodligen för avsalu, som hämtats från omgivande natur. Där framställdes enligt uppgifter även Fjärran Österns bästa honung. Binas nektarinsamling pågår endast under två veckor i juli beroende på blomningstiden hos de tre lokala lindarterna manchurisk silverlind Tilia mandshurica, Tilia taquetti och amurlind Tilia amurensis.

Här följer bakgrundsinformation om amurlinden som insamlades hösten 1997 i ryska Fjärran Östern.

Den insamlades som en fröplanta intill en påfallande småvuxen amurlind Tilia amurensis i bergskedjan Chandalaz i södra Sichote-Alin. I en starkt solbelyst kalkgrusbrant nära toppen av Chandalaz-berget i Lazovi-reservatet noterar jag enligt insamlingsprotokollet Tilia amurensis med ”kompakt form 4 m hög mkt småbladig i södersluttning”. Plantan, ungefär 2,5 dm fick insamlingsnummer SDK 95, höjd över havet knappt 700 m med position N 43˚00; E 133˚00, datum 1997-09-17.

Platsen, och hela landskapet, är botaniskt rikt och har också en intressant fauna. Bland annat hyser territoriet mer än 10 amurtigrar. Det är ett av Rysslands äldsta reservat från 1928 (Lazovsky Reserve). Klimatet är förhållandevis milt för sin breddgrad och det kalkrika underlaget gynnar blomster- och dendrofloran avsevärt. Närheten till kusten – 2,5 mil rakt söderut mot hamnstaden Nakhodka vid Stilla havet – ger ett fuktigare och stabiliserande klimat.

I bergsluttning ned mot ängsmarkerna noterades intressanta perenner som den kraftigt växande, gulblommande spindelstånds Ligularia fischeri, liljorna rosenlilja Lilium cernuum och L. bushianum, Patrinia ruprestris, löken Allium condensatum och praktklockan Platycodon grandiflorus. Bland lignoserna fann vi en av världens nordligaste habitat av kejsarek Quercus dentataliksom mongolisk ek Q. mongolica, amurdeutzia Deutzia parviflora var. amurensis, koreansk smällspirea Physocarpus amurensis, sargentolvon Viburnum sargentii, fjärilsrankan Schisandra chinensis och lönnarterna manchurisk solfjäderslönn Acer pseudosieboldianum och spetslönn Acer pictum (mono). Från samtliga arter insamlades frökollekter vilka i efterhand visat sig vara både härdiga och vackra och borde kunna vara ett värdefullt hortikulturellt tillskott för landet.

Under expeditionen i september 1997 iakttog vi åtskilliga amurlindar i naturen. De var alla mäktiga träd liknande vår storvuxna skogslind Tilia cordata, runt 20 m. Några kanske ännu högre. Den adulta individ jag stötte på nära toppen av Chandalaz-berget uppfattade jag vara uppseendeväckande lågvuxen, mindre än 5 meter mot normala 25. Individen var inte trängd eller nämnvärt beskuggad, men utsatt för vind och torka. Formen på kronan var snyggt oval och med enkelstam.

Bild 1: Tilia amurensis wc Chandalaz södra Sichote-Alin Russia Sep 17, 1997 KV Växthuskullen LH June 22, 2018

I sin nya miljö i arboretet växer den på en uppgrävd höjd kallad Kvarteret Växthuskullen (KV 18). Plantan har givits planteringsnummer 18-49-99 dvs den är planterad på platsen 1999. Närmaste grannar är skogslind Tilia cordata (wc Börholmen Svartsö Uppland planterad 1982), clementinarododendron Rhododendron clementinae, amurrönn Sorbus amurensis (S. pohuashanensis), cembratall Pinus cembra ’Compacta Glauca’, kopparlönn Acer griseum, nejliksyren Syringa tigerstedtii och måbär Ribes alpinum. Denna woodland-miljö är belägen norr om växthuset nära LH:s första damm kallad ”Old Pond” med sin ”Blue Bridge”.  

Bild 2: Tilia cordata (left) Tilia amurensis (yellow) Arboretum Lassas Hagar Sep 2, 2017

Här följer några vunna erfarenheter från Svartlögaträdet samt information från ryska forskare.

• Chandalaz-lindens höjd är efter 23 år ca 3,5 meter (noggrannare mått mås tas)
• Småbladig lind med oval krona
• Barkens färg brungrå
• Bladen är hjärtformade, men mått har inte tagits än
• Denna lind har ännu inte blommat
• Utmärkt honungsväxt – den bästa av de asiatiska lindarna
• Mättar luften under blomningen med en behaglig honungsarom
• Bladen äts av boskap och kan skördas i form av kvastar för vintern
• Denna lind invintrar 2 till 3 veckor före vår lokala skogslind (se ovanstående bild)
• Vanligen klart gul färg på löven under hösten
• Mycket köldhärdig, klarar åtminstone växtzon 5. Även frosthärdig. Ryssarna anser arten vara frostbeständig ned till -25˚ … -35˚C. Endast vissa björkarter och popplar tål än lägre köldgrader.
• Uppges kunna bli 300 år

Det nu beskrivna trädet (2020-03-17) har inte nått sin maximala utveckling. Men vad som hittills observerats – närmare ett ¼ sekel senare – är att trädet är mycket svagväxande. För sin art måste svartlögaindividen ses som en form av dvärgträd på egen rot. Formmässigt tycks den likna en vanlig fristående amurlind.  

Mycket talar för att amurlinden från östliga Sibirien har ett stort prydnadsvärde om den införs i svensk odling. Ett vackert ädelt lövträd i ett format passande vilken villaträdgård som helst. Synnerligen härdigt och en viktig nektarkälla för bin.

Jag föreslår att Arboretum Lassas Hagars amurlind får sortnamnet ’Chandalaz’ efter fyndplatsen *. Den insamlades den första veckan som Sten företagit under alla sina resor. Kultivaren föreslås heta Tilia amurensis ’Chandalaz’.

• Chandalaz i forna Yttre Manchuriet, rosa på kartan, har en lång historia som religiös plats för olika nomadiska (icke kinesiska) stammar från Manchuriet, redan från 600–900-talet f.Kr. Har rapporterats att man har funnit pärlor och guldstatyer av Buddha i kalkbergets grottor.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

•