Inför resan hade jag undersökt möjligheten att ta mig upp i Atlasbergen för att bese vildväxande populationer av atlascedern Cedrus atlantica. Trots att den numera taxonomiskt förs som en underart ssp. atlantica till libanoncedern Cedrus libani vore en sådan utflykt intressant. Då avståndet till närmaste cederpopulation var flera tiotals mil samtidigt som jag kände tveksamhet inför befolkningens körsätt, bilpark och vägstandarden slog jag tanken motvilligt ur hågen. Ett tvådagarsbesök i Marrakech fick istället bli vår huvudutflykt.

Efter en halv dags bussresa i ett torrt, kraftigt böljande sanddynslandskap nådde vi inlandets stora stad – Marrakech. För oss tedde den sig som en fransk Medelhavsstad från 50-talet med en tämligen enhetlig rosa stadsbebyggelse, breda boulevarder, utekaféer och ett lojt folkliv. Vi besökte nationella monument, parker och naturligtvis den berömda marknaden. Så även på kvällen när alla eldarna drogs igång på det stora torget för utspisning av trötta turister och arbetande lokalbefolkning.

För oss som trädgårdsintresserade framstod besöket i Jardin La Majorelle som Marockovistelsens absoluta höjdpunkt. Trots att trädgården inte är större än cirka fyra hektar blev det inte ett utan två besök. Den andra dagen tog vi till och med en hästdroska dit.