Lignoser

Grunddata för den specifika hybriden:

• Inköpt som liten planta av Kenneth Lorentzon Axelvold Skåne senvåren 1994, antagligen 2 (möjligen 3) år. Åldern 2020 är cirka 28 år.
• Planterades på slutlig plats 1994-06-05; Fick nr 10:10 i KV Söderängen. Vid inmätning 2016 fick växten den nya beteckningen 10-10-94. Lägeskoordinaterna är N59° 34.263′ E19° 03.326′.
• Två tidiga måttuppgifter höjd: 1994-11-13 = 0,38 m; 1995-12-09 = 0,53 m.
• Aktuell storlek 2020-05-22: höjd = 3,00 m; bredd = 4,30 m.
• Vem som utfört hybridiseringen har eftersökts. Lorentzon avled 2019 varför ingen vägledning erhållits från honom. Kaarel Voitk är tillfrågad men är inte hybridisören. ARS frölista genomgången för åren 1991 till 1994 men där kunde inte korsningen återfinnas. Möjligen har Kenneth gjort korsningen själv och låtit en granne uppodla plantorna, i så fall troligen Tommy Sjöstrand. Men under 1990-talet fanns flera framgångsrika rododendronodlare verksamma i både Skåne och Danmark. Ursprunget är i nuläget okänt. 

Allmänna karaktärer för de i hybriden ingående arterna:

1. Rhododendron sutchuenense (långbladsrododendron)

Enl. Millais Nurseries – Excellent long-lasting pink or lilac/pink flowers with red spotting in March-April. This is a very hardy small tree with attractive large leaves up to 28 cm long. Height 150 cm in 10 years.
Big leaf Rhododendron species have great architectural foliage which looks stunning in a woodland setting or city courtyard garden. However, the lovely large leaves do need protection from winds, but this magnificent plant is one of the hardiest of all the large growing species. However, it does still need a sheltered, moist but well drained position, and you will be successful in growing a wonderful foliage plant with the bonus of gorgeous flowers after about 6 years.

2. Recommended for outstanding foliage.
3. Easy to grow. 
4. Ideal position: Sheltered woodland or shaded courtyards, avoiding cold winds.
5. Habit: tree-like.
6. Group: Species Rhododendron.
7. Subsection: Fortunea.
8. Introduction date: pre 1950 (1901).
9. Species distribution: W Hubei, E Sichuan.
10. Approximate altitude: 1,400 to 2,500m.
11. Ideal soil: pH 4.5 to 6.5.
12. RHS Hardiness Rating: H6.
13. How we usually propagate this plant: Seed.

Enl. RSBG – Predominant Flower Color:  Pink, Lavender

Flower/Truss Description:  Widely campanulate, pale pink to mauve-pink, spotted red but not blotched. Open topped truss holds about 10 flowers.

Fragrant:  No

Bloom Time:  Very Early

Foliage Description:  Leaves oblong-lanceolate, up to 12″ long, lower surface glabrous except indumented along midrib.

Plant Habit:  Large shrub or small tree

Height:  5 feet in 10 years ( 1,5 m).

Cold Hardiness Temp:  -10°F ( -23°C)

Elepidote (E) or Lepidote (L):  E

Sub Genus:  Hymenanthes

Section:  Ponticum

Sub Section:  Fortunea

Geographical Origin:  China (W Hubei, E Sichuan)

Enl. Flora of China – Shrubs or small trees, 1–8 m tall; young shoots usually ca. 8 mm in diam. below inflorescence, green, thinly tomentose. Petiole 20–30 mm, floccose when young, glabrescent; leaf blade leathery, oblong-lanceolate, 10–22 × 3–7 cm; base cuneate; apex obtuse or rounded; abaxial surface pale, persistently whitish floccose along midrib, otherwise glabrous; adaxial surface deep green, glabrous when mature; midrib prominent abaxially, grooved adaxially; lateral veins 17–22-paired. Inflorescence 8–10-flowered; rachis 10–15 mm, glabrous. Pedicel stout, 1–1.3 cm, white-puberulent; calyx lobes 5, ca. 2.2 mm, glabrous; corolla funnel-campanulate, rose, with deep rose flecks, ca. 5 cm, densely puberulent within; lobes 5(or 6), ca. 1.8 cm, emarginate; stamens 15–16, 2.5–3.5 cm, filaments pubescent at base; ovary conoid, ca. 7 mm, glabrous; style glabrous; stigma discoid, pink, ca. 3 mm in diam. Capsule oblong slightly curved, 18–36 mm. Fl. Apr–May, fr. Aug–Oct. Forests; 1600–2300 m. Chongqing, Gansu, Guangxi, Guizhou, NW Hubei, NW Hunan, S Shaanxi.

Brand: Glendoick Gardens

• Rhododendron watsonii (sichuanrododendron)

Enl. RSBG – Large and very slow-growing evergreen shrubs with thick and stiff branches. The very distinct foliage appears to be almost sessile on the stems due to the very short, winged petioles. The bright green color of the leaves is offset by a striking yellow midrib. The flowers (very early spring) are white or white flushed pink, sometimes spotted maroon. Although not as impressively large-leafed as most of its “big-leaf” cousins, this species has distinctly beautiful foliage and is the hardiest member of the subsection. From seed collected in the wild. (-10\R1\4) RSBG#147sd2006.

Enl. Wikipedia – A species native to southern Gansu and western Sichuan, China, where it grows at altitudes of 2500–3000 meters. It is a shrub or small tree that grows to 1.5–6 m in height, with leathery leaves that are oblong-elliptic to broadly oblanceolate or obovate, 10–33 by 4–10 cm in size. Flowers are white.

Enl. Flora of China – Shrubs or small trees, 1.5–6 m tall; young shoots slightly gray-brown tomentose. Leaf blade leathery, oblong-elliptic to broadly oblanceolate or obovate, 10–33 × 4–10 cm; base rounded, with broad wings decurrent into petiole; apex acute; abaxial surface silvery-white to brownish, indumentum thin, compacted and agglutinated; adaxial surface glabrous. Inflorescence a lax short racemose umbel, 12–15-flowered; rachis ca. 10 mm, gray-white pubescent. Pedicel 1.5–3 cm, sparsely floccose, glabrescent; calyx irregular; lobes 7, 1–2 mm; corolla broadly campanulate, white slightly pink tinged with crimson blotch at base, 3.5–4 cm, lobes 7; stamens 14, unequal, filaments puberulent in lower part; ovary glabrous; style ± as long as corolla, glabrous, stigma capitate. Capsule oblong-cylindric, slightly curved, 3–4 × 5–7 mm. Fl. May–Jun, fr. Jul–Sep. Open forests; 2500–3000 m. S Gansu, W Sichuan.

RSBG#147sd2006

• Rhododendron rufum (björnrododendron)

Enl. Mustila – De kända växtjägarna Joseph Rock och svenskarna K.A.H. (Harry) Smith och David Hummel samlade in björnrododendron i Kina under de första årtiondena av föregående sekel. De exemplar av björnrododendron som odlats av fröerna har nått ungefär samma storlek som buskarna i sina hemtrakter. De har vuxit sig glesa och öppna med en höjd av 2–4 meter och har formen av trädartade buskar. I Europa har björnrododendron visat goda vinteregenskaper. Den har klarat sig i Bergianska trädgården i Stockholm redan i över 60 år och på Arboretum Mustila åtminstone sedan 1950-talet.

Björnrododendron ingår i den västkinesiska undersektionen Taliensia vars underarter i väst känns igen på sitt imponerande bladverk. Buskens bästa kännetecken är bladens undersida med sitt täta, filtaktiga, bruna eller rostbruna ludd, som i nya blad till en början är nästan vitt. Hos oss utvecklar björnrododendron blomknoppar lättjefullt och utan brådska, och de klockformiga vita eller ljusröda blommorna slår i likhet med andra växter anpassade efter inlandsklimat ut så tidigt om våren att de kan skadas av nattfrost.

Enl. Wikipedia – A rhododendron species native to southwestern China, where it grows at altitudes of 2300–3800 meters. It is a shrub or small tree that grows to 1.5–8 m in height, with leathery leaves that are elliptic to oblong-ovate, 6.5–11 by 3–5 cm in size. Flowers are white to pink with crimson spots.

Enl. Flora of China – Shrubs or small trees, 1.5–8 m tall; shoots densely whitish to tawny floccose when young, soon glabrescent. Petiole 15–20 mm, initially with floccose hairs, later glabrescent; leaf blade leathery, elliptic to oblong-ovate, 6.5–11 × 3–5 cm; base subrounded or broadly cuneate; apex obtuse or acute, mucronate; abaxial surface with indumentum 2-layered, upper layer thick, soft, rust-yellow to rufous, woolly-tomentose, hairs branched, lower layer compacted, gray-white; adaxial surface slightly shiny, glabrous. Inflorescence racemose-umbellate, 6–11-flowered; rachis ca. 5 mm, densely rusty brown-pubescent. Pedicel 1–1.5 cm, densely gray floccose; calyx lobes 5, ca. 1 mm, broadly triangular, floccose outside; corolla funnel-campanulate, white to pale pink, with crimson spots on upper lobes, 2–3 cm, puberulent at base inside; lobes 5, slightly unequal; stamens 10, 1.2–2 cm, filaments white-puberulent at base; ovary ca. 4 mm, densely gray-brown woolly-tomentose, sometimes with few glandular hairs at apex; style ca. 2 cm, glabrous or with few hairs at base. Capsule oblong-cylindric, slightly curved, 20–25 × 5–7 mm. Fl. May–Jun, fr. Jul–Sep. Forests, mountain slopes; 2300–3800 m. C and SW Gansu, E and S Qinghai, SW Shaanxi (Taibai Shan), N and W Sichuan.

Några bilder 2020 på Lassas Hagars utmärkta rododendronhybrid

Bägge bilderna är fotograferade den 16 april 2020. Den första utslagna blomman visade sig den 7 april. Blomningstid ca 1 månad. Varje år vanligen någon vecka före Rhododendron sichotense och R. mucronulatum. Tycks tåla vårfrost mycket väl. Kan inte minnas några vinterskador trots att busken klarat av mer än ett ¼ -sekels vintrar på platsen.

Växtinsamling i ryska Fjärran Östern år 2000 

Min första riktigt givande insamlingsresa gick till ryska Fjärran Östern, där jag som styrelsemedlem i Föreningen för Dendrologi och Parkvård (FDP) tillsammans med ledande representanter från Komarov-institutet i S:t Petersburg, främst Gennady Firsov och Vladivostoks Botaniska trädgård genomförde expeditionen i fält mellan 10 september till 2 oktober 1997. Vi startade tidigare och kom hem något senare genom stopp för ytterligare administrativa åtaganden i S:t Petersburg. Expeditionen fick namnet SDK (Swedish Dendrology and Komarov botanical expedition 1997) och de svenska kollekterna numrerades därefter.

Denna resa inriktade sig på insamling av fröer, växtdelar (levande och torkade) och småplantor i sydöstra Ryssland, ”fastlands”-länet Primorsky Krai som gränsar både till Nordkorea och Kina där Vladivostok är länshuvudstaden vid Japanska sjön. Som ett formellt samarbete mellan Sverige och Ryssland hade vi fått vederbörliga tillstånd för ut- och införsel av växtmaterial, därtill tillträde till stängda områden nära gränsen till Nordkorea och norra Kina. Troligen var vi de första västerlänningar som erbjöds dessa tillträden. Ryssland ville vid denna tidpunkt öppna upp sig för vetenskapliga kontakter i Västvärlden och ansåg sannolikt Sverige som lämpligt.

SDK-expeditionen genomfördes i fyra veckolånga etapper. Alla inom Primorsky Krai men i olika väderstreck med Vladivostoks botaniska trädgård som utgångspunkt. Där övernattade vi var gång i enkla lokaler (som nu brunnit ned) och inköpte mat & vodka på lokal marknad. Vi tre västerlänningar – Elisabeth Öberg från Arboretum Norr, geologen Rabbe Sjöberg från Obbola och undertecknad – fick befinna oss på vederbörligt avstånd vid inköpen vilka annars skulle ha blivit mycket dyrare. (Efter min första ansträngning att köpa en back ”champagne” från Armenien istället för vodka mötte jag vid nästa tillfälle visst obestämt motstånd. Det fick bli den starkare drycken, téer, vår egen medtagna Nescafé, mycket färska grönsaker, inlagda gurkor och koreanska nudlar. Allt föredömligt och smakrikt tillagat över öppen eld i skogen nära våra tält).

För att se SDK-expeditionens hela färdväg och de olika etapperna gå in på nätet https://www.dendrologerna.se/utgava/lustgarden-1998/ och ladda ner artikeln Äventyrlig fröjakt i ryska Fjärran Östern sidorna 81–92. Där återfinns även några namn. Försök använda denna karta eller en liknande.

Etapp 1 tog två dygn till vårt slutmål Mt Snezjnaja (på svenska ”snöiga berget”). Mycket intressant sågs och insamlades på vägen dit och åter. Fröet från SDK 6 – björkspirea Spiraea betulifolia – insamlades på detta berg 1350 m 1997-09-12, se nedan under fråga 9.Under denna etapp besöktes flera intressanta platser bland annat ytterligare ett högt berg Gora Golets, ca 1600 m. Vi passerade med bilen över vadställen kantade av frodiga dalar med högväxta choseniapilar (Chosenia arbutifolia) vid Partizansky River och dess tillflöden. Vi kom in i små byar som Breevka och Slinkino där de odlade manchurisk aprikos (Prunus mandshurica) och fjärilsranka (Schisandra chinensis) för eget bruk och förmodligen för avsalu, som hämtats från omgivande natur. Där framställdes enligt uppgifter även Fjärran Österns bästa honung. Binas nektarinsamling pågår endast under två veckor i juli beroende på blomningstiden hos de tre lokala lindarterna manchurisk silverlind Tilia mandshurica, Tilia taquetti och amurlind Tilia amurensis.

Här följer bakgrundsinformation om amurlinden som insamlades hösten 1997 i ryska Fjärran Östern.

Den insamlades som en fröplanta intill en påfallande småvuxen amurlind Tilia amurensis i bergskedjan Chandalaz i södra Sichote-Alin. I en starkt solbelyst kalkgrusbrant nära toppen av Chandalaz-berget i Lazovi-reservatet noterar jag enligt insamlingsprotokollet Tilia amurensis med ”kompakt form 4 m hög mkt småbladig i södersluttning”. Plantan, ungefär 2,5 dm fick insamlingsnummer SDK 95, höjd över havet knappt 700 m med position N 43˚00; E 133˚00, datum 1997-09-17.

Platsen, och hela landskapet, är botaniskt rikt och har också en intressant fauna. Bland annat hyser territoriet mer än 10 amurtigrar. Det är ett av Rysslands äldsta reservat från 1928 (Lazovsky Reserve). Klimatet är förhållandevis milt för sin breddgrad och det kalkrika underlaget gynnar blomster- och dendrofloran avsevärt. Närheten till kusten – 2,5 mil rakt söderut mot hamnstaden Nakhodka vid Stilla havet – ger ett fuktigare och stabiliserande klimat.

I bergsluttning ned mot ängsmarkerna noterades intressanta perenner som den kraftigt växande, gulblommande spindelstånds Ligularia fischeri, liljorna rosenlilja Lilium cernuum och L. bushianum, Patrinia ruprestris, löken Allium condensatum och praktklockan Platycodon grandiflorus. Bland lignoserna fann vi en av världens nordligaste habitat av kejsarek Quercus dentataliksom mongolisk ek Q. mongolica, amurdeutzia Deutzia parviflora var. amurensis, koreansk smällspirea Physocarpus amurensis, sargentolvon Viburnum sargentii, fjärilsrankan Schisandra chinensis och lönnarterna manchurisk solfjäderslönn Acer pseudosieboldianum och spetslönn Acer pictum (mono). Från samtliga arter insamlades frökollekter vilka i efterhand visat sig vara både härdiga och vackra och borde kunna vara ett värdefullt hortikulturellt tillskott för landet.

Under expeditionen i september 1997 iakttog vi åtskilliga amurlindar i naturen. De var alla mäktiga träd liknande vår storvuxna skogslind Tilia cordata, runt 20 m. Några kanske ännu högre. Den adulta individ jag stötte på nära toppen av Chandalaz-berget uppfattade jag vara uppseendeväckande lågvuxen, mindre än 5 meter mot normala 25. Individen var inte trängd eller nämnvärt beskuggad, men utsatt för vind och torka. Formen på kronan var snyggt oval och med enkelstam.

Bild 1: Tilia amurensis wc Chandalaz södra Sichote-Alin Russia Sep 17, 1997 KV Växthuskullen LH June 22, 2018

I sin nya miljö i arboretet växer den på en uppgrävd höjd kallad Kvarteret Växthuskullen (KV 18). Plantan har givits planteringsnummer 18-49-99 dvs den är planterad på platsen 1999. Närmaste grannar är skogslind Tilia cordata (wc Börholmen Svartsö Uppland planterad 1982), clementinarododendron Rhododendron clementinae, amurrönn Sorbus amurensis (S. pohuashanensis), cembratall Pinus cembra ’Compacta Glauca’, kopparlönn Acer griseum, nejliksyren Syringa tigerstedtii och måbär Ribes alpinum. Denna woodland-miljö är belägen norr om växthuset nära LH:s första damm kallad ”Old Pond” med sin ”Blue Bridge”.  

Bild 2: Tilia cordata (left) Tilia amurensis (yellow) Arboretum Lassas Hagar Sep 2, 2017

Här följer några vunna erfarenheter från Svartlögaträdet samt information från ryska forskare.

• Chandalaz-lindens höjd är efter 23 år ca 3,5 meter (noggrannare mått mås tas)
• Småbladig lind med oval krona
• Barkens färg brungrå
• Bladen är hjärtformade, men mått har inte tagits än
• Denna lind har ännu inte blommat
• Utmärkt honungsväxt – den bästa av de asiatiska lindarna
• Mättar luften under blomningen med en behaglig honungsarom
• Bladen äts av boskap och kan skördas i form av kvastar för vintern
• Denna lind invintrar 2 till 3 veckor före vår lokala skogslind (se ovanstående bild)
• Vanligen klart gul färg på löven under hösten
• Mycket köldhärdig, klarar åtminstone växtzon 5. Även frosthärdig. Ryssarna anser arten vara frostbeständig ned till -25˚ … -35˚C. Endast vissa björkarter och popplar tål än lägre köldgrader.
• Uppges kunna bli 300 år

Det nu beskrivna trädet (2020-03-17) har inte nått sin maximala utveckling. Men vad som hittills observerats – närmare ett ¼ sekel senare – är att trädet är mycket svagväxande. För sin art måste svartlögaindividen ses som en form av dvärgträd på egen rot. Formmässigt tycks den likna en vanlig fristående amurlind.  

Mycket talar för att amurlinden från östliga Sibirien har ett stort prydnadsvärde om den införs i svensk odling. Ett vackert ädelt lövträd i ett format passande vilken villaträdgård som helst. Synnerligen härdigt och en viktig nektarkälla för bin.

Jag föreslår att Arboretum Lassas Hagars amurlind får sortnamnet ’Chandalaz’ efter fyndplatsen *. Den insamlades den första veckan som Sten företagit under alla sina resor. Kultivaren föreslås heta Tilia amurensis ’Chandalaz’.

• Chandalaz i forna Yttre Manchuriet, rosa på kartan, har en lång historia som religiös plats för olika nomadiska (icke kinesiska) stammar från Manchuriet, redan från 600–900-talet f.Kr. Har rapporterats att man har funnit pärlor och guldstatyer av Buddha i kalkbergets grottor.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Växtinsamling i ryska Fjärran Östern år 2000 

Min första riktigt givande insamlingsresa gick till ryska Fjärran Östern, där jag som styrelsemedlem i Föreningen för Dendrologi och Parkvård (FDP) tillsammans med ledande representanter från Komarov-institutet i S:t Petersburg, främst Gennady Firsov och Vladivostoks Botaniska trädgård genomförde expeditionen i fält mellan 10 september till 2 oktober 1997. Vi startade tidigare och kom hem något senare genom stopp för ytterligare administrativa åtaganden i S:t Petersburg. Expeditionen fick namnet SDK (Swedish Dendrology and Komarov botanical expedition 1997) och de svenska kollekterna numrerades därefter.

Denna resa inriktade sig på insamling av fröer, växtdelar (levande och torkade) och småplantor i sydöstra Ryssland, ”fastlands”-länet Primorsky Krai som gränsar både till Nordkorea och Kina där Vladivostok är länshuvudstaden vid Japanska sjön. Som ett formellt samarbete mellan Sverige och Ryssland hade vi fått vederbörliga tillstånd för ut- och införsel av växtmaterial, därtill tillträde till stängda områden nära gränsen till Nordkorea och norra Kina. Troligen var vi de första västerlänningar som erbjöds dessa tillträden. Ryssland ville vid denna tidpunkt öppna upp sig för vetenskapliga kontakter i Västvärlden och ansåg sannolikt Sverige som lämpligt.

SDK-expeditionen genomfördes i fyra veckolånga etapper. Alla inom Primorsky Krai men i olika väderstreck med Vladivostoks botaniska trädgård som utgångspunkt. Där övernattade vi var gång i enkla lokaler (som nu brunnit ned) och inköpte mat & vodka på lokal marknad. Vi tre västerlänningar – Elisabeth Öberg från Arboretum Norr, geologen Rabbe Sjöberg från Obbola och undertecknad – fick befinna oss på vederbörligt avstånd vid inköpen vilka annars skulle ha blivit mycket dyrare. (Efter min första ansträngning att köpa en back ”champagne” från Armenien istället för vodka mötte jag vid nästa tillfälle visst obestämt motstånd. Det fick bli den starkare drycken, téer, vår egen medtagna Nescafé, mycket färska grönsaker, inlagda gurkor och koreanska nudlar. Allt föredömligt och smakrikt tillagat över öppen eld i skogen nära våra tält).

För att se SDK-expeditionens hela färdväg och de olika etapperna gå in på nätet https://www.dendrologerna.se/utgava/lustgarden-1998/ och ladda ner artikeln Äventyrlig fröjakt i ryska Fjärran Östern sidorna 81–92. Där återfinns även några namn. Försök använda denna karta eller en liknande.

Etapp 1 tog två dygn till vårt slutmål Mt Snezjnaja (på svenska ”snöiga berget”). Mycket intressant sågs och insamlades på vägen dit och åter. Fröet från SDK 6 – björkspirea Spiraea betulifolia – insamlades på detta berg 1350 m 1997-09-12, se nedan under fråga 9.Under denna etapp besöktes flera intressanta platser bland annat ytterligare ett högt berg Gora Golets, ca 1600 m. Vi passerade med bilen över vadställen kantade av frodiga dalar med högväxta choseniapilar (Chosenia arbutifolia) vid Partizansky River och dess tillflöden. Vi kom in i små byar som Breevka och Slinkino där de odlade manchurisk aprikos (Prunus mandshurica) och fjärilsranka (Schisandra chinensis) för eget bruk och förmodligen för avsalu, som hämtats från omgivande natur. Där framställdes enligt uppgifter även Fjärran Österns bästa honung. Binas nektarinsamling pågår endast under två veckor i juli beroende på blomningstiden hos de tre lokala lindarterna manchurisk silverlind Tilia mandshurica, Tilia taquetti och amurlind Tilia amurensis.

Denna björkspirea Spiraea betulifolia med föreslaget sortnamn ’Sten’ insamlades som frö från en liten buske nära toppen av Mt Snezjnaja (på svenska ”snöiga berget”) 1350 m. ö. h. och över trädgränsen. Den växte vid en smal nedlagd ”gruvväg i västsluttning, utsatt läge för alla vindar; inget skydd ens av högre växter” för att citera insamlingsprotokollet. Frökollekten SDK 6 insamlades på berget 1997-09-12. Vi tältade något hundratal meter därifrån och ungefär lika långt nedåt i den begynnande björkskogen av småvuxna Betula ermanii var. lanata (luden kamtjatkabjörk). På morgonen när vi vaknade var hela omgivningen vit av först ett lätt snöfall därpå frost. De omgivande växterna runt spirean var Rhododendron dauricum (vinteralpros), Gentiana triflora (snittgentiana), Clematis (Atragene) ochotensis (amurklematis), Dendranthema sichotense (oreastrum) och Sorbaria sorbifolia (rönnspirea) samt Pinus pumila (dvärgtall) och Rhododendron aureum var. hypopitus (svavelrododendron). De senare var minst 1,5 m höga, några runt 2 m. Från alla nämnda grannar till björkspirean utom björken insamlades fröer eller småplantor.  Min bedömning är att den insamlade plantan klarar åtminstone växtzon VI möjligtvis zon VII. Alltså en av de härdigaste plantor våra plantskolor skulle kunna erbjuda.

”Mt Snezjnaja tillhör bergskedjan Sichote-Alin som år 2001 utsågs av Unesco till ett världsarvsområde utifrån dess stora betydelse för den biologiska mångfalden i området. Den stora variationen i skogstyper är ett av de naturvärden som området är mest uppmärksammat för.

Denna variation har uppstått genom områdets klimatförhållanden. Den ena sidan av Sichote-Alin vetter ut mot Japanska havet och har ett mildare maritimt klimat, medan den andra sidan som vetter in mot landet har ett strängare inlandsklimat, där temperaturen kan falla till minus 50 grader under vintern. En annan faktor som påverkar vegetationen väldigt mycket är höjden och de högsta bergen i världsarvsområdet är runt 2 000 meter höga.”  (Wikipedia 2009)

Hybridekarna Quercus dentata x mongolica ssp. crispula och Spiraea betulifolia ’Sten’ KV Österbotten LH 2019-06-24. Björkspireans blomning sker på Svartlöga i slutet på juni och någon vecka in juli månad.

• 

• 

Växtplatsen på Svartlöga har ett milt klimat jämfört med det habitat varifrån plantan kommer. Gemensamt för bägge växtplatserna är ett solexponerat läge och stark konkurrens från gräs, perenner och halvbuskar, i Lassas Hagar en mördande ogräskonkurrens. Trots periodvis bristande omsorg har plantan vunnit terräng i arboretet och har skaffat sig karaktären av lågvuxen solitär.

Den växer invid ett dike som mynnar ut i en mindre damm i Kvarteret Österbotten (KV 29). Plantan har givits planteringsnummer 29-14-09. Den omges av karaktärsstarka blivande träd (ännu bara ca 3–4 m höga): nämnda hybridekar och strandek Quercus bicolor samt smällspirea Physocarpus opulifolius ’Diable d’Or’, hängkatsura Cercidiphyllum japonicum f. pendulum. Ganska nära och en del i synfältet växer gulbarrig kinesisk sekvoja Metasequoia glyptostroboides ’Goldrush’, blå atlasceder Cedrus atlantica f. glauca, japansk hänglärk Larix kaempferi ’Stiff Weeping’ och hängcypress Chamaecyparis nootkaensis ’Pendula’. Grannskapet är som förstås variationsrikt och med många hängande träd- och buskformer. Trots det – särskilt under blomningen – står den ryska hängande björkspirean ut i förhållande till grannarna.

Ännu har inga egentliga mått tagits men det bör göras under 2020. Med högst ungefärligt kan plantan beskrivas i nuläget som:

• Höjd 1,1–1,3 m
• Bredd 1,3–1,5 m
• Bred, tät buske med kraftigt hängande grenar och grövre skott; växtlig
• Många tätt sammansittande vita blommor i breda rankor eller sjok under juni och juli
• Små krav på jordmån / anspråkslös, gynnas troligen på näringsrik väldränerad mark
• Användningsområde främst som solitär
• Sol, troligen även halvskugga

Den nu beskrivna plantan (2020-03-08) har inte nått sin maximala utveckling. Den kommer sannolikt att öka i såväl höjd som bredd, än mer om den ges bra skötsel med beskärning mm vilket bör göras fr o m denna säsong. Samtidigt med planteringen sattes i närheten ytterligare ett par-tre björkspireor från olika frökällor insamlade vid samma tillfälle. Tyvärr har två förolyckats vid buskröjning. Men ingen av dem eller kvarvarande visar samma hängande växtsätt och växtlighet.

På marknaden finns idag ytterligare en hängformad spirea (i någon mån). Denna av arten Spiraea cinerea ’Grefsheim’ som fått det svenska namnet norsk brudspirea och status som E-planta. Här en bild hämtad från nätet vilken visar på stora olikheter jämfört med Svartlögaplantan. Den norska spirean har blomställningarna formerade som något hängande smala kolvar. Ett lätt växtsätt.

Som framgår av bilderna har vår ryska konkurrenskraftiga planta ett stabilare växtsätt med kraftigt hängande grenar fulla av vita blommor i breda sjok.

En annan snygg och i handeln vanlig spirea är Spiraea betulifolia ’Tor’. Även den har fått E-status och härstammar från Göteborgs botaniska trädgård. Att den givits namnet Tor hänför sig troligen från en insamling Tor Nitzelius gjort i Japan, möjligen Sydkorea. Namn och ursprunget bör kollas upp.

Även denna kultivar är mycket olik vår ryska från bergskedjan Sichote-Alin men att arten är densamma är lätt att se. Blomningstiden sägs vara maj-juni, alltså ungefär en månad tidigare än vår spirea. Härkomsten har förmodligen en betydelse. Blommorna sitter här i runda klasar. Den är något mer lågväxande.

Min fru Barbro föreslår att Arboretum Lassas Hagars björkspirea får sortnamnet ’Sten’. Den insamlades den första växtinsamlingsdagen som Sten företagit under alla sina resor. Kultivaren bör heta Spiraea betulifolia ’Sten’ och erbjudas på marknaden som en föga krävande lågvuxen och utpräglat hängande busksolitär särskilt lämplig för mindre trädgårdar.