Spiraea betulifolia ’Sten’

• 20 mars, 2020
• no comments

Växtinsamling i ryska Fjärran Östern år 2000 

Min första riktigt givande insamlingsresa gick till ryska Fjärran Östern, där jag som styrelsemedlem i Föreningen för Dendrologi och Parkvård (FDP) tillsammans med ledande representanter från Komarov-institutet i S:t Petersburg, främst Gennady Firsov och Vladivostoks Botaniska trädgård genomförde expeditionen i fält mellan 10 september till 2 oktober 1997. Vi startade tidigare och kom hem något senare genom stopp för ytterligare administrativa åtaganden i S:t Petersburg. Expeditionen fick namnet SDK (Swedish Dendrology and Komarov botanical expedition 1997) och de svenska kollekterna numrerades därefter.

Denna resa inriktade sig på insamling av fröer, växtdelar (levande och torkade) och småplantor i sydöstra Ryssland, ”fastlands”-länet Primorsky Krai som gränsar både till Nordkorea och Kina där Vladivostok är länshuvudstaden vid Japanska sjön. Som ett formellt samarbete mellan Sverige och Ryssland hade vi fått vederbörliga tillstånd för ut- och införsel av växtmaterial, därtill tillträde till stängda områden nära gränsen till Nordkorea och norra Kina. Troligen var vi de första västerlänningar som erbjöds dessa tillträden. Ryssland ville vid denna tidpunkt öppna upp sig för vetenskapliga kontakter i Västvärlden och ansåg sannolikt Sverige som lämpligt.

SDK-expeditionen genomfördes i fyra veckolånga etapper. Alla inom Primorsky Krai men i olika väderstreck med Vladivostoks botaniska trädgård som utgångspunkt. Där övernattade vi var gång i enkla lokaler (som nu brunnit ned) och inköpte mat & vodka på lokal marknad. Vi tre västerlänningar – Elisabeth Öberg från Arboretum Norr, geologen Rabbe Sjöberg från Obbola och undertecknad – fick befinna oss på vederbörligt avstånd vid inköpen vilka annars skulle ha blivit mycket dyrare. (Efter min första ansträngning att köpa en back ”champagne” från Armenien istället för vodka mötte jag vid nästa tillfälle visst obestämt motstånd. Det fick bli den starkare drycken, téer, vår egen medtagna Nescafé, mycket färska grönsaker, inlagda gurkor och koreanska nudlar. Allt föredömligt och smakrikt tillagat över öppen eld i skogen nära våra tält).

För att se SDK-expeditionens hela färdväg och de olika etapperna gå in på nätet https://www.dendrologerna.se/utgava/lustgarden-1998/ och ladda ner artikeln Äventyrlig fröjakt i ryska Fjärran Östern sidorna 81–92. Där återfinns även några namn. Försök använda denna karta eller en liknande.

Etapp 1 tog två dygn till vårt slutmål Mt Snezjnaja (på svenska ”snöiga berget”). Mycket intressant sågs och insamlades på vägen dit och åter. Fröet från SDK 6 – björkspirea Spiraea betulifolia – insamlades på detta berg 1350 m 1997-09-12, se nedan under fråga 9.Under denna etapp besöktes flera intressanta platser bland annat ytterligare ett högt berg Gora Golets, ca 1600 m. Vi passerade med bilen över vadställen kantade av frodiga dalar med högväxta choseniapilar (Chosenia arbutifolia) vid Partizansky River och dess tillflöden. Vi kom in i små byar som Breevka och Slinkino där de odlade manchurisk aprikos (Prunus mandshurica) och fjärilsranka (Schisandra chinensis) för eget bruk och förmodligen för avsalu, som hämtats från omgivande natur. Där framställdes enligt uppgifter även Fjärran Österns bästa honung. Binas nektarinsamling pågår endast under två veckor i juli beroende på blomningstiden hos de tre lokala lindarterna manchurisk silverlind Tilia mandshurica, Tilia taquetti och amurlind Tilia amurensis.

Denna björkspirea Spiraea betulifolia med föreslaget sortnamn ’Sten’ insamlades som frö från en liten buske nära toppen av Mt Snezjnaja (på svenska ”snöiga berget”) 1350 m. ö. h. och över trädgränsen. Den växte vid en smal nedlagd ”gruvväg i västsluttning, utsatt läge för alla vindar; inget skydd ens av högre växter” för att citera insamlingsprotokollet. Frökollekten SDK 6 insamlades på berget 1997-09-12. Vi tältade något hundratal meter därifrån och ungefär lika långt nedåt i den begynnande björkskogen av småvuxna Betula ermanii var. lanata (luden kamtjatkabjörk). På morgonen när vi vaknade var hela omgivningen vit av först ett lätt snöfall därpå frost. De omgivande växterna runt spirean var Rhododendron dauricum (vinteralpros), Gentiana triflora (snittgentiana), Clematis (Atragene) ochotensis (amurklematis), Dendranthema sichotense (oreastrum) och Sorbaria sorbifolia (rönnspirea) samt Pinus pumila (dvärgtall) och Rhododendron aureum var. hypopitus (svavelrododendron). De senare var minst 1,5 m höga, några runt 2 m. Från alla nämnda grannar till björkspirean utom björken insamlades fröer eller småplantor.  Min bedömning är att den insamlade plantan klarar åtminstone växtzon VI möjligtvis zon VII. Alltså en av de härdigaste plantor våra plantskolor skulle kunna erbjuda.

”Mt Snezjnaja tillhör bergskedjan Sichote-Alin som år 2001 utsågs av Unesco till ett världsarvsområde utifrån dess stora betydelse för den biologiska mångfalden i området. Den stora variationen i skogstyper är ett av de naturvärden som området är mest uppmärksammat för.

Denna variation har uppstått genom områdets klimatförhållanden. Den ena sidan av Sichote-Alin vetter ut mot Japanska havet och har ett mildare maritimt klimat, medan den andra sidan som vetter in mot landet har ett strängare inlandsklimat, där temperaturen kan falla till minus 50 grader under vintern. En annan faktor som påverkar vegetationen väldigt mycket är höjden och de högsta bergen i världsarvsområdet är runt 2 000 meter höga.”  (Wikipedia 2009)

Hybridekarna Quercus dentata x mongolica ssp. crispula och Spiraea betulifolia ’Sten’ KV Österbotten LH 2019-06-24. Björkspireans blomning sker på Svartlöga i slutet på juni och någon vecka in juli månad.

• 

• 

Växtplatsen på Svartlöga har ett milt klimat jämfört med det habitat varifrån plantan kommer. Gemensamt för bägge växtplatserna är ett solexponerat läge och stark konkurrens från gräs, perenner och halvbuskar, i Lassas Hagar en mördande ogräskonkurrens. Trots periodvis bristande omsorg har plantan vunnit terräng i arboretet och har skaffat sig karaktären av lågvuxen solitär.

Den växer invid ett dike som mynnar ut i en mindre damm i Kvarteret Österbotten (KV 29). Plantan har givits planteringsnummer 29-14-09. Den omges av karaktärsstarka blivande träd (ännu bara ca 3–4 m höga): nämnda hybridekar och strandek Quercus bicolor samt smällspirea Physocarpus opulifolius ’Diable d’Or’, hängkatsura Cercidiphyllum japonicum f. pendulum. Ganska nära och en del i synfältet växer gulbarrig kinesisk sekvoja Metasequoia glyptostroboides ’Goldrush’, blå atlasceder Cedrus atlantica f. glauca, japansk hänglärk Larix kaempferi ’Stiff Weeping’ och hängcypress Chamaecyparis nootkaensis ’Pendula’. Grannskapet är som förstås variationsrikt och med många hängande träd- och buskformer. Trots det – särskilt under blomningen – står den ryska hängande björkspirean ut i förhållande till grannarna.

Ännu har inga egentliga mått tagits men det bör göras under 2020. Med högst ungefärligt kan plantan beskrivas i nuläget som:

• Höjd 1,1–1,3 m
• Bredd 1,3–1,5 m
• Bred, tät buske med kraftigt hängande grenar och grövre skott; växtlig
• Många tätt sammansittande vita blommor i breda rankor eller sjok under juni och juli
• Små krav på jordmån / anspråkslös, gynnas troligen på näringsrik väldränerad mark
• Användningsområde främst som solitär
• Sol, troligen även halvskugga

Den nu beskrivna plantan (2020-03-08) har inte nått sin maximala utveckling. Den kommer sannolikt att öka i såväl höjd som bredd, än mer om den ges bra skötsel med beskärning mm vilket bör göras fr o m denna säsong. Samtidigt med planteringen sattes i närheten ytterligare ett par-tre björkspireor från olika frökällor insamlade vid samma tillfälle. Tyvärr har två förolyckats vid buskröjning. Men ingen av dem eller kvarvarande visar samma hängande växtsätt och växtlighet.

På marknaden finns idag ytterligare en hängformad spirea (i någon mån). Denna av arten Spiraea cinerea ’Grefsheim’ som fått det svenska namnet norsk brudspirea och status som E-planta. Här en bild hämtad från nätet vilken visar på stora olikheter jämfört med Svartlögaplantan. Den norska spirean har blomställningarna formerade som något hängande smala kolvar. Ett lätt växtsätt.

Som framgår av bilderna har vår ryska konkurrenskraftiga planta ett stabilare växtsätt med kraftigt hängande grenar fulla av vita blommor i breda sjok.

En annan snygg och i handeln vanlig spirea är Spiraea betulifolia ’Tor’. Även den har fått E-status och härstammar från Göteborgs botaniska trädgård. Att den givits namnet Tor hänför sig troligen från en insamling Tor Nitzelius gjort i Japan, möjligen Sydkorea. Namn och ursprunget bör kollas upp.

Även denna kultivar är mycket olik vår ryska från bergskedjan Sichote-Alin men att arten är densamma är lätt att se. Blomningstiden sägs vara maj-juni, alltså ungefär en månad tidigare än vår spirea. Härkomsten har förmodligen en betydelse. Blommorna sitter här i runda klasar. Den är något mer lågväxande.

Min fru Barbro föreslår att Arboretum Lassas Hagars björkspirea får sortnamnet ’Sten’. Den insamlades den första växtinsamlingsdagen som Sten företagit under alla sina resor. Kultivaren bör heta Spiraea betulifolia ’Sten’ och erbjudas på marknaden som en föga krävande lågvuxen och utpräglat hängande busksolitär särskilt lämplig för mindre trädgårdar.